-

Min käre far ringde för någon timme sen.
Min faster har varit dålig en längre tid. Så i helgen hade pappa åkt ner för att hälsa på henne. Efter att han hade åkt hem på söndag kväll hade hon drabbats av hjärtstillestånd. Det hade tagit en timme innan de hade fått igång hjärtat igen. Så nu ligger hon på sjukhus och är inte kontaktbar. Pappa hade läst på internet om det här och efter 24 timmar är chanserna små att hon ska komma tillbaka till ett normalt stadie igen och efter 72 timmar ser man chanserna som minimala att hon ens ska vakna upp igen. Nu har det gått ungefär 48 timmar...
Känns hemskt att jag antagligen inte kommer få träffa henne igen. Speciellt eftersom jag under ett par månader har tänkt åka ner till henne men inte har gjort det. Är nog någon slags rädsla att min bild av henne som en underbar och glad gammal kvinna ska förstöras som har gjort att jag inte har åkt ner. Vet inte riktigt vad jag ska känna.
Är så svårt att beskriva. Har suttit i en kvart nu utan att få fram ett ord för att beskriva det. Man blir så tom. jag vill liksom känna jättemycket och bara bryta ihop men på nått sätt är det bara tomt och hopplöst...
Hon såg alltid mig som sin lilla ögonsten och jag fick alltid preci vad jag ville när jag var där.

Nej nu kommer det inte fram nått mer...

Nu tänker jag nog sova